1987 antog FN den definition som utarbetats av den s k Brundtlandkommissi
”Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra förutsättningarna för kommande generationer att tillfredsställa sina behov.”
Begreppet används väldigt olika och svävande. Fredrik Wikström, professor i miljö- och energisystem vid Karlstads universitet sammanfattar begreppet.
”Varje gång en människa åker en fossildriven bil, eller tar en flygresa till solen, så bidrar hen därmed till att miljarder människor kommer att få det sämre på grund av klimatförändringarna. En tanke som är svår att ta in, men tyvärr sann. Var går balansen mellan vad som är rimligt för oss att få göra och vilken skada vi orsakar andra?”
Han nämner följande principer för hållbarhetstänkandet:
- Att använda resurser inom gränsen för naturens bärkraft
- Att fördela resurserna rättvist inom och mellan generationer
- Att bygga förändringsarbetet på deltagande
- Att använda ett helhetsperspektiv
- Att använda försiktighetsprincipen
- PollutersPaysPrinciple-förorenaren betalar.
Sammanfattningsvis: den individ eller det företag som dels arbetar med sina direkta handlingar, dels tar politisk ställning för politiska styrmedel som kan hjälpa oss att nå målen i de två första principerna, kan verkligen sägas bidra till en hållbar utveckling.
Jag tänker: Vad kan jag bidra med?
Varje gång jag låter bli att använda något som innehåller användandet av fossila bränslen bidrar jag till att världen kan bli något mer hållbar. Lyckas jag dessutom på något sätt arbeta, gärna i grupp, för att politiska beslut i den riktningen tas, går arbetet ännu snabbare.