Kategori: slowfashion

Sy en ryggsäck

En ryggsäck är toppen. Inte alltför svår att sy, blir personlig och unik. Det blir alltid DIN ryggsäck. Sy den i ett kraftigt tyg och med passande foder. Välj alltifrån ett fint designtyg till ett inte alltför slitet möbeltyg eller en kraftig gardin.

RYGGSÄCK

  1. Välj ett stadigt tyg, välj ett passande tyg till foder.
  • Du behöver, förutom tyget: en lång dragkedja, en kortare till fickan fram, två spännen, band till handtag, 2 st a’ 40 cm, två längre band ca 80 cm vardera.
  • Rita den form du vill ha på ryggsäcken, en fram- och baksida, en bit som går runt säcken, en ficka av fodertyget inuti ryggsäcken, två fickor, en på var sida på sidbiten samt valfri ficka utanpå.
  • Vändsy alla bitarna, vänd och pressa.
  • Sy fickan på insidan på bakstycket.
  • Sy fast fickan på framsidan. Jag syr den i två delar, för att få ett lock, jag syr veck i alla hörn får att få djup. Sy fast den på framsidan när dragkedjan sitter där den ska.
  • Sy fast spännena i kanterna på bakstycket, med en kort bit av bandet. Sy fast övriga band, de två långa på bakstycket och handtagen på fram- respektive bakstycket.
  • Sy fast dragkedja, först i framstycket och sedan i kantbiten. Sy bara själva dragkedjan och sedan resten av biten runt hela framstycket. Sy ihop kantbiten nertill först med rätt passform.
  • Passa in baksidan på ryggsäcken i kantbiten och sy runt om. Sy ett extra varv runt hela ryggsäcken. Du syr med aviga mot aviga.

Ann Löfgren, annlofgren.se

Att dela med sig

Att dela med sig av något man kommit på är bland det roligaste. Att tro och hoppas att någon annan kan ha glädje av det jag har prövat. Jag har länge sytt plagg av vackra broderade eller vävda dukar som lämnats in på Kupan i Åmål. En del har fläckar eller är slita men ändå vackra och så omsorgsfullt gjorda så det känns som ett helgerån att kasta dem, även om deras tid som prydnad på ett bord är förbi. Det känns om att ära dem att sy av dem.

Så här har jag gjort på ett enkelt sätt när jag sytt av dukarna.

Att ta ansvar för sina köp

I artikeln ”Vad skulle hända om en tvingas leva med sina nyköp” av Johanna Leymann, från hennes hemsida: https://johannaleymann.se/artiklar/vad-skulle-handa-om-en-tvingas-leva-med-sina-nykop skriver hon såhär inledningsvis:

Ett tankeexperiment: vad skulle hända om vi alla tvingades leva med och helt förhålla oss till de nyproducerade plagg vi köper?⁠
⁠
Om secondhand, klädbyten och andra sätt att cirkulera grejer vidare inte fanns, utan att det faktiskt skulle vara så att varje köp du gör också betyder att du måste ta ansvar för det fullt ut. ⁠
⁠
Jag kan nämligen bli så jäkla trött på att secondhandbutikerna och -köparna förväntas lösa modeindustrins problem, när vi i själva verket måste utkräva mer ansvar från de som producerar och konsumerar i första ledet.

Jag håller helt med Johanna och svarade henne såhär:

Hej Johanna!

Jag läser dina månadsbrev och detta ämne berör mig mycket.

Jag är med (som pensionär) i en redesigngrupp (@redesignkupanamal) och syr mycket av material som lämnas in på Kupan.

Jag har börjat reflektera alltmer vad som sker där. 

Det är en verksamhet som i sitt bästa tar klimatkris och överkonsumtion på allvar genom att tillvarata och hjälpa människor att ”byta grejer med varandra”. För att få variation och kunna ha roligt med kläder förutom spar- och hållbarhetstänket.

Sker detta alltid? Nej.

Vi ser ofta hur Kupan får in kläder och textil -det är verkligen mycket som kommer in! – MEN hur är kvaliteten? Ibland får jag för mig att det som lämnas in är ett dövat samvete för att man ska kunna köpa nytt. Men tyvärr fungerar inte klimatkompensation! Miljön struntar fullkomligt i mitt dåliga samvete, när konsumtionen forsätter och kanske än värre.

Det är inte alltid så, ibland kommer verkligen skatter in och det är roligt att leta skatter på Kupan, det är roligt och meningsfullt att ta tillvara på och redesigna.

Men visst vore det bättre att grundhandlingen vore att det produceras kvalitetsplagg och att den som köper har attityden att köpa med fullt ansvar, som du skriver. Så vore Kupan och liknande verksamheter grädden på tårtan och inte ett rättfärdigande av nyköp. 

Som en vän sa på tal om detta: Jag kom på att jag kan ju lika gärna kolla in i min egen garderob och ta nåt där som jag inte har haft på länge istället för att byta med någon annan.

Hur den här attitydförändringen ska gå till vet jag inte, men jag vet att överkonsumtion är ett nyckelord i förändringen och att second hand är ett pynt och inte mera om inte det sker, och att man kan lura sig att man är ”duktig”, men istället förvärrar.

Tack för dina tankar och handlingar, 

/Ann Löfgren

Att släppa konsumtionskravet

Det blir väldigt skönt att inte se det som en förlust att släppa konsumtionskravet, som att försaka något. En offerkänsla är aldrig bra, den leder inte till glädje eller ens fortsatt försakande.

Istället är det en vinst! Det är tvärtom så skönt att släppa konsumtionskravet, inte behöva tänka på att hänga med, det ger tid, det ger ork, det ger kreativitet rent av!

slow fashion – långsamt mode

Jag använder ofta slowfashion som # i mina instagraminägg. Men vad står begreppet för? Jag citerar Johanna Leymann från hennes websida:

https://johannaleymann.se/slowfashion

Slow fashion handlar om att minimera mängden nyproducerat och att förlänga livslängden på det som redan existerar. Genom att vårda och laga. Genom att hyra, byta, låna och köpa second hand. Genom att sy om och förändra, så kallad remake. Och självklart handlar det om att producera schysstare: där en hållbar produktion med respekt för miljö, arbetsvillkor och löner är en självklarhet.

Långsamt mode. För mig handlar det om att inte köpa nya kläder, eftersom jag själv syr, att redesigna i glädje och kreativitet för att få till unika plagg, vackra plagg, plagg som inte går ur tiden för att modet så bestämmer, utan plagg som jag själv bestämmer över. Plagg, som jag äger, inte plagg som äger mig.