Hållbarhet – vad är det?

1987 antog FN den definition som utarbetats av den s k Brundtlandkommissi

”Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra förutsättningarna för kommande generationer att tillfredsställa sina behov.”

Begreppet används väldigt olika och svävande. Fredrik Wikström, professor i miljö- och energisystem vid Karlstads universitet sammanfattar begreppet.

”Varje gång en människa åker en fossildriven bil, eller tar en flygresa till solen, så bidrar hen därmed till att miljarder människor kommer att få det sämre på grund av klimatförändringarna. En tanke som är svår att ta in, men tyvärr sann. Var går balansen mellan vad som är rimligt för oss att få göra och vilken skada vi orsakar andra?”

Han nämner följande principer för hållbarhetstänkandet:

  • Att använda resurser inom gränsen för naturens bärkraft
  • Att fördela resurserna rättvist inom och mellan generationer
  • Att bygga förändringsarbetet på deltagande
  •  Att använda ett helhetsperspektiv 
  • Att använda försiktighetsprincipen 
  •  PollutersPaysPrinciple-förorenaren betalar. 

Sammanfattningsvis: den individ eller det företag som dels arbetar med sina direkta handlingar, dels tar politisk ställning för politiska styrmedel som kan hjälpa oss att nå målen i de två första principerna, kan verkligen sägas bidra till en hållbar utveckling.

Jag tänker: Vad kan jag bidra med?

Varje gång jag låter bli att använda något som innehåller användandet av fossila bränslen bidrar jag till att världen kan bli något mer hållbar. Lyckas jag dessutom på något sätt arbeta, gärna i grupp, för att politiska beslut i den riktningen tas, går arbetet ännu snabbare.

Kurs i redesign -vem lär vem?

I helgen hade vi inom redesigngruppen på Kupan en kurs i textilt återbruk. Sex damer kom med sina symaskiner och idéer till Tingshuset i Åmål för att genom Studieförbundet Vuxenskolan och oss redesigna under två dagar.

En av oss var ledare och vi andra deltog i mån av lust och tid. Och det gjorde vi, en ledare, sex deltagare och lika många hjälpledare.

Varför anordnade vi kursen? Ja vi blev tillfrågade av SV men också för att vi ville dela med oss av allt vi lärt oss och inspirera andra att arbeta vidare med redesign, enskilt eller i sin tur inspirera vidare.

Vad hände? Jo det hände men jag tror inte vi räknat med hur roligt och viktigt det här var för oss själva, som grupp och som inspiration att fortsätta med förnyad kraft och med nya idéer till oss. Ömsesidigheten är en skatt att vårda!

Sy en ryggsäck

En ryggsäck är toppen. Inte alltför svår att sy, blir personlig och unik. Det blir alltid DIN ryggsäck. Sy den i ett kraftigt tyg och med passande foder. Välj alltifrån ett fint designtyg till ett inte alltför slitet möbeltyg eller en kraftig gardin.

RYGGSÄCK

  1. Välj ett stadigt tyg, välj ett passande tyg till foder.
  • Du behöver, förutom tyget: en lång dragkedja, en kortare till fickan fram, två spännen, band till handtag, 2 st a’ 40 cm, två längre band ca 80 cm vardera.
  • Rita den form du vill ha på ryggsäcken, en fram- och baksida, en bit som går runt säcken, en ficka av fodertyget inuti ryggsäcken, två fickor, en på var sida på sidbiten samt valfri ficka utanpå.
  • Vändsy alla bitarna, vänd och pressa.
  • Sy fickan på insidan på bakstycket.
  • Sy fast fickan på framsidan. Jag syr den i två delar, för att få ett lock, jag syr veck i alla hörn får att få djup. Sy fast den på framsidan när dragkedjan sitter där den ska.
  • Sy fast spännena i kanterna på bakstycket, med en kort bit av bandet. Sy fast övriga band, de två långa på bakstycket och handtagen på fram- respektive bakstycket.
  • Sy fast dragkedja, först i framstycket och sedan i kantbiten. Sy bara själva dragkedjan och sedan resten av biten runt hela framstycket. Sy ihop kantbiten nertill först med rätt passform.
  • Passa in baksidan på ryggsäcken i kantbiten och sy runt om. Sy ett extra varv runt hela ryggsäcken. Du syr med aviga mot aviga.

Ann Löfgren, annlofgren.se

Att dela med sig

Att dela med sig av något man kommit på är bland det roligaste. Att tro och hoppas att någon annan kan ha glädje av det jag har prövat. Jag har länge sytt plagg av vackra broderade eller vävda dukar som lämnats in på Kupan i Åmål. En del har fläckar eller är slita men ändå vackra och så omsorgsfullt gjorda så det känns som ett helgerån att kasta dem, även om deras tid som prydnad på ett bord är förbi. Det känns om att ära dem att sy av dem.

Så här har jag gjort på ett enkelt sätt när jag sytt av dukarna.

Hjälpa hjärnan till nyköpsstopp med vankraft är lätt och roligt

Jag köper inte nya kläder. Det är lätt när det blivit en vana. Då vill jag inte slösa tid och kraft eller pengar på att gå i affärer eller leta på nätet. Jag har det jag har och visst kan jag köpa något på second hand om det är kvalitet men det behövs oftast inte. Jag kommer förmodligen att göra ett och annat nyköp men en köpvana kommer det inte att bli, det är jag rätt säker på. För mig började det som en sorts lek. ”Jag köper inte det eller det, jag kollar vad jag har istället”. Till slut tänkte jag inte ens på att besöka något köpställe, det känns bara besvärligt.

Micael Dahlen, ekonomiprofessorn vid Handelshögskolan i Stockholm, talar om vankraft.

Han förklarar det hela på följande sätt i en artikel av Maria Ramnehill och Hanna Nolin 28 okt 2016

https://www.lararen.se/grundskollararen/annat/sa-byter-du-vanor–lattare-an-du-tror

”- Vi behöver hjälpa vår hjärna. Den är lat och vill gärna göra som den alltid gjort, den gillar det som tar minst energi.

– Så, det gäller att göra förändringen så enkel det bara går, sänka tröskeln. Då har vi minskat motståndet – och energiåtgången. För det krävs nämligen en hel del energi för att bryta vanor, hjärnan behöver bygga om sig. Det är ett intensivt byggarbete, hjärnan blir tätare, det skapas nya kopplingar, när hjärnan tvingas tänka nytt. Lite friskis och svettis för hjärnan.

– Det handlar mer om hur ofta än hur länge du gör den nya vanan. Se till att upprepa vanan ofta precis i början.

Till slut blir det jobbigare för hjärnan att inte göra den nya vanan, än att göra den. Så satsa alltså hellre på lite och ofta, än mycket och sällan.

Jobba med motivationen, att vi på riktigt tycker att det känns viktigt. Det är lätt hänt att vi i stället börjar tänka i ”måste-banor”, att vi måste cykla i stället för att ta bilen eller att vi absolut inte får ta den där bullen. Då är risken att vi blir vår egen värsta fiende och gör tvärtom, och känner oss misslyckade.

–Jag bestämde mig för att plocka bort alla måsten, jag ville att det skulle kännas mer som ett flöde att byta vanor.

Tricket är att lura hjärnan, att göra det mer besvärligt för den att göra sin inkörda vana.”

Dahlens tricks är följande:

  • Gör den nya vanan så ofta du kan
  • Tänk en vecka i taget
  • Belöna dig
  • Hitta varför du vill och inte varför du måste
  • Berätta för alla så att du skärper dig

https://bokon.se/ebok/vankraft-hur-du-far-jobbiga-saker-att-kaennas-hur-laetta-som-helst-en-del-av-kaosologi_micael-dahlen-2/

Att ta ansvar för sina köp

I artikeln ”Vad skulle hända om en tvingas leva med sina nyköp” av Johanna Leymann, från hennes hemsida: https://johannaleymann.se/artiklar/vad-skulle-handa-om-en-tvingas-leva-med-sina-nykop skriver hon såhär inledningsvis:

Ett tankeexperiment: vad skulle hända om vi alla tvingades leva med och helt förhålla oss till de nyproducerade plagg vi köper?⁠

Om secondhand, klädbyten och andra sätt att cirkulera grejer vidare inte fanns, utan att det faktiskt skulle vara så att varje köp du gör också betyder att du måste ta ansvar för det fullt ut. ⁠

Jag kan nämligen bli så jäkla trött på att secondhandbutikerna och -köparna förväntas lösa modeindustrins problem, när vi i själva verket måste utkräva mer ansvar från de som producerar och konsumerar i första ledet.

Jag håller helt med Johanna och svarade henne såhär:

Hej Johanna!

Jag läser dina månadsbrev och detta ämne berör mig mycket.

Jag är med (som pensionär) i en redesigngrupp (@redesignkupanamal) och syr mycket av material som lämnas in på Kupan.

Jag har börjat reflektera alltmer vad som sker där. 

Det är en verksamhet som i sitt bästa tar klimatkris och överkonsumtion på allvar genom att tillvarata och hjälpa människor att ”byta grejer med varandra”. För att få variation och kunna ha roligt med kläder förutom spar- och hållbarhetstänket.

Sker detta alltid? Nej.

Vi ser ofta hur Kupan får in kläder och textil -det är verkligen mycket som kommer in! – MEN hur är kvaliteten? Ibland får jag för mig att det som lämnas in är ett dövat samvete för att man ska kunna köpa nytt. Men tyvärr fungerar inte klimatkompensation! Miljön struntar fullkomligt i mitt dåliga samvete, när konsumtionen forsätter och kanske än värre.

Det är inte alltid så, ibland kommer verkligen skatter in och det är roligt att leta skatter på Kupan, det är roligt och meningsfullt att ta tillvara på och redesigna.

Men visst vore det bättre att grundhandlingen vore att det produceras kvalitetsplagg och att den som köper har attityden att köpa med fullt ansvar, som du skriver. Så vore Kupan och liknande verksamheter grädden på tårtan och inte ett rättfärdigande av nyköp. 

Som en vän sa på tal om detta: Jag kom på att jag kan ju lika gärna kolla in i min egen garderob och ta nåt där som jag inte har haft på länge istället för att byta med någon annan.

Hur den här attitydförändringen ska gå till vet jag inte, men jag vet att överkonsumtion är ett nyckelord i förändringen och att second hand är ett pynt och inte mera om inte det sker, och att man kan lura sig att man är ”duktig”, men istället förvärrar.

Tack för dina tankar och handlingar, 

/Ann Löfgren

Zerowaste

Jag syr mycket och det blir mycket spillbitar. Jag är med i redesigngruppen på Kupan i Åmål använder material som är inlämnat på Kupan, men trots det så känns det inte bra att kasta material.

Jag fick några tips om hur jag kan göra, hittade sen @zerowastedaniel på instagram och satte igång. Det är inte svårt men tar tid. En rolig utmaning!

Här har jag använt skjortor i grunden, klippt bort fram och bak och sen byggt delarna vartefter. Alla delar oavsett form kan användas, det är bara att lägga en bit vid en annan, skära till och sy. Jag har sett T-tröjor, förkläden och kuddar i samma teknik. Nu blir det inte mycket spill!