Jag lärde mig sy waldorfdockor i början av -80-talet. Den har alla fördelar idag, som vi lärde oss att den hade då.
I dag ska vi dessutom vara noga med att materialet är gjort på ett miljöcertifierat sätt, vi kan återanvända det material vi kan och vi ska vårda och laga vår docka såsom det var tänkt.
Waldorfdockans idé härrör från waldorfpedagogiken, därav namnet. Karin Neuschütz är den som utvecklat dockan och skrivit många böcker om de mjuka dockorna som sys för hand på ett speciellt sätt.
Kroppen sys i bomullstrikå och stoppas med tvättad, kardad ull, som är mjukt och ger värme. Huvudet stoppas hårt med ull och lindas med mattvarp för att det ska få sin form. Håret sys av entrådigt ullgarn.
Tanken är att dockan sys till ett speciellt barn. Den ges ett neutralt ansiktsuttryck så att barnet själv ges möjlighet att fantisera kring sin docka.
Dockan tvättas med en mjuk svamp, ljummet vatten och tvål eller tvättmedel avsett för ylle. Den lindas in i en handduk och vattnet kramas ur. Dockan torkas i rumstemperatur.
Jag har hållt fast vid och sytt dockor då och då under åren och tror fortfarande att den är ett gott alternativ för barn och varför inte vuxna!