Kategori: redesign

slow fashion – långsamt mode

Jag använder ofta slowfashion som # i mina instagraminägg. Men vad står begreppet för? Jag citerar Johanna Leymann från hennes websida:

https://johannaleymann.se/slowfashion

Slow fashion handlar om att minimera mängden nyproducerat och att förlänga livslängden på det som redan existerar. Genom att vårda och laga. Genom att hyra, byta, låna och köpa second hand. Genom att sy om och förändra, så kallad remake. Och självklart handlar det om att producera schysstare: där en hållbar produktion med respekt för miljö, arbetsvillkor och löner är en självklarhet.

Långsamt mode. För mig handlar det om att inte köpa nya kläder, eftersom jag själv syr, att redesigna i glädje och kreativitet för att få till unika plagg, vackra plagg, plagg som inte går ur tiden för att modet så bestämmer, utan plagg som jag själv bestämmer över. Plagg, som jag äger, inte plagg som äger mig.

Glädjen i att hitta tyger och plagg, där resultatet blir så mycket bättre när de tycker om varandra

Jag går ofta runt i källaren på Kupan, där alla tyger och allt material finns. Samtidigt tar jag en lov i butiken för att se om det finns något plagg som skulle tycka om att bli redesignat. Jag skriver att det är plagget som vill det för ibland är det faktiskt som att det är plagget som hittar ett tyg, och så blir resultatet något helt nytt och vackert.

Jag kan ha sett alla tyger flera gånger och plaggen likaså och när jag letar passande färger och kvaliteter är det inte säkert att jag hittar något. Men så sker det roliga. Jag kommer på att en blus, som är lite oansenlig, kanske passar ihop med ett tyg jag sett tidigare, eller jag har en duk, en gardin, ett tyg och så hänger blusen eller skjortan, som passar där mitt framför mina ögon.

Det är skaparkraft!

Maria Christina Svensdotter ihågkommen för en särks skull

1979 gjorde jag ett arbete kring en brudsärk, sydd 1825. Hur hänger det ihop med mitt engagemang kring redesign? Mycket! Det är ett plagg att använda länge, att vårda och laga, ett plagg som är sytt av , ofta hemvävt, linne. Tyget används utan att en enda bit går till spillo. Modellen är vacker, kilarna ger ett vackert fall och ärmarna får rörelsevidd.

Det enda som inte stämmer är att det inte är just redesignat. Det behövs inte. Vi försöker väcka uppmärksamhet på vår alltför stora textilkomsumtion och visar hur textil kan användas om och om igen till hållbara, vackra plagg, men i första hand ska vi ju använda våra kläder och just vårda dem, de ska vara hos oss länge! Så sy en särk!

Här följer delar av den artikel jag skrev för tidskriften Meddelanden från arkivet folkets historia nr 1 1979.

Olika exempel på plagg jag sytt av inlämnade linnelakan, bomullslakan, örngott och handdukar.

Kan sömnad dämpa klimatångesten?

Ja. En alltid närvarande skugga av oro finns alltid i mig om vart världen är på väg, men att sy hjälper mig att omvandla oron till en kreativ handling och inte låta den styra mig. Jag syr och får vara kreativ, komma till uttryck, vilket är viktigt alltid. Det är både meditativt och ser till att jag håller fokus. Det jag och vi i redesigngruppen syr säljer vi på Kupan Den som köper ett plagg eller något annat av oss blir förhoppningsvis glad och det smittar. Röda Korset får pengarna, som direkt kan hjälpa någon. Kanske kan vi påverka någon att tänka miljömedvetet och konsumera mindre. Det är miljöarbete på det lilla planet och här är det enda jag gör, men jag är glad att jag inte tjänar pengar på det utan kan få vara fri i mitt val och mitt behov av att sy.

Ibland funkar det bara!

Såg en rolig kappa fladdra förbi i ett flöde på nätet. Samtidigt hittade jag ett jättefint kraftigt bolstertyg bland tygerna i Röda Korsets källare. Det tyget skulle passa väldigt bra till en ofodrad rock med huva. Bilden på den tvådelade kappan hade satt sig i huvudet. Jag mindes att ena delen var blommig och fann mig själv skanna tygerna i källaren. Jag hittade ett ljust tyg med stora blommor och lökar. Det skulle kunna fungera. Tillräckligt likt i bottenfärgen och absolut tillräckligt olikt i mönstret. Jag sydde konsekvent tvådelat med gräns mitt fram och bak. Hängde upp i Kupans fönster, rätt nöjd. Kom tillbaka dagen efter och fann inte kappan. Den var SÅLD! La ut på nätet och fick massor av uppskattande kommentarer. Varför hittar vissa plagg sig själva? Modell, tyger hittar plötsligt rätt, ”gifter sig” med varandra på ett självklart sätt som inte går att förutse. Fantastiskt när det händer och omöjligt att konstruera! Tänker varje gång det händer att ”det kommer aldrig att gå igen!” Men se det gör det!

win win win win

Jag syr för Röda Korsets räkning i redesigngruppen på Kupan i Åmål. Det är väldigt kreativt att få skapa och hitta på med inspiration tillsammans med tio andra medlemmar. Att få skapa utan krav och utan att bry mig om vad jag lägger min tid på eftersom jag har min pension och jag kan kravlöst sy det jag vill av alla tygskatter som lämnas in på Kupan. Det är mitt första win.

Sen hoppas jag kunden blir nöjd och köper en skapelse. Det är mitt anda win.

Att det viktigaste blir att påverka människor att tänka på vår miljö och konsumera färre nya plagg är ett fint tredje win.

Kunden blir också nöjd för att hen skänker pengar till Röda Korset. Det är mitt fjärde och minst lika viktiga win som de andra tre.

Det viktigaste som håller igång lågan och driver arbetet är ändå skaparkraften.